tidningen i skolan

Det har pirrat i magen i flera dagar, känner mig både nervös och förväntansfull, vilket inte är

ovanligt för såhär känner jag för det mesta inför det antagligen mest givande i hela lärarutbildningen, nämligen praktiken. Under hela min utbildning har jag haft praktik minst två gånger per termin, bortsett från denna termin då praktiken inte är lika omfattande, endast två och en halv vecka. Dessa två och en halv vecka börjar på torsdag på en ny skola i en årskurs fyra. Det skall bli väldigt spännande att jämföra kunskapsnivån gentemot den trea jag praktiserade i förra terminen. Det finns både fördelar och nackdelar med att byta praktikplats, fördelarna är att man utvecklas på ett helt annat sätt eftersom man möter nya människor, lärare och elever. Dessa lärare använder naturligtvis olika arbetssätt och intar olika perspektiv och förhållningssätt, vilket bidrar till att mina erfarenheter expanderas. Nackdelen är att man alltid känner sig "ny på jobbet" , vilket för min del är ansträngande eftersom att vara ny på jobbet går hand i hand med prestationsångest för mig. Dessutom är det mycket svårt att förbereda lektionsmaterial eftersom jag inte riktigt känner till kunskapsnivån i klassen. Trots ovissheten angående kunskapsnivån har jag bestämt mig för att dagstidningen i skolan skall bli mitt projekt denna period, förutsatt att de inte redan har arbetat med tidningen. Har hittat en mycket bra länk med lektionsmaterial och tips om arbetet med tidningen i skolan; www.tidningeniskolan.se

Förutom pirret i magen inför praktiken på torsdag pirrar det lite extra inför imorgon då jag skall skriva tenta....... 65 pedagogiska begrepp skall läsas in....tjoho

Duktig lärare?

Hittade denna lista i det nya numret av Pedagogiska magasinet, jag tycker väl inte direkt att det sammanfattar läraryrket, då allt det läraryrket innefattar aldrig går att komprimera till en lista. Det är dock en bra sammanfattning, om än lite kort, som ger mig inspiration.

Utmärkande för riktigt skickliga lärare är:

· Att de skapar en god miljö för lärande. De är proffsiga på att skapa ett optimalt klassrumsklimat för lärande och har en god relation till eleverna.

· Att de situationsanpassar sin undervisning. De har tillgång till en bred repertoar av undervisningsmetoder, är bra beslutsförfattare och förstår vilka beslut som är viktigast. De kan förutse, planera och improvisera utifrån situationens behov.

· Att de organiserar lärandet både utifrån grupp- och individ perspektiv. De har även ett vitt spektrum av interaktionsstilar och strategier som kan tillämpas för olika elevgrupper.

· Att de noga följer upp och övervakar lärandet. De är bra på att ge relevant feedback samt ställer direkta och specifika frågor för att vägleda elevernas framsteg och kontrollera att de förstår.

· Att de engagerar sig känslomässigt . De genomsyras av positiva känslor för sina elever och sitt arbete samt visar hög respekt för sina elever.

· Att de har höga förväntningar på sina elever . De siktar högre än bara uppnåendemålen samt presenterar regelbundet varierade och lämpliga arbetsuppgifter som är utmanande och engagerande för alla.

· Att de fokuserar mer på djupa kunskaper. De är mindre läroboksstyrda, ställer mer komplexa frågor, fångar upp och vidareutvecklar elevernas idéer.


Hittade dessutom möjligt framtida lektionsmaterial i Pedagogiska magasinet, visserligen riktad i huvudsak mot högstadiet, vilket antagligen går att anpassa efter vilken årskurs man undervisar i. Har dock inte hunnit ta del av materialet ännu så avgör själva om det är bra eller inte. Tävling, övningsmaterial och lärarhandledning finns på www.eco8.se.

Flumskola?

Angående herr Björklunds uttalande om den svenska "flumskolan". Otroligt intressant klipp som bör ses. Jag kan ibland tycka att skolan behöver vara lite mer "sträng" och med det menar jag ökad respekt mellan barn och barn men också mellan barn och vuxna. Däremot tycker jag inte att detta skall gå ut över barnens möjlighet till diskussioner och reflektion. Titta på klippet och bedöm själva!!

http://www.ur.se/MediaPlayer/Templates/MediaBrowser.aspx?id=55835&Filter=&ProgramProductlD=&MediafileProductID=#145283

Gamla gubbar

Fick igår ta del av en väldigt kort men sammanfattande lista rörande de mest betydande pedagogerna/forskarna genom tiderna. Jag hoppas att listan kan användas vid läsning av litteratur där det ibland kan kännas hopplöst att hålla isär vilka teorier som hör till vem och så vidare.

Imanuel Kant - det vi ser är det vi har begrepp för. Med andra ord ser vi inte det vi inte har begrepp för. Utifrån dessa begrepp betraktar vi världen.

John Deweys - "learning by doing" Deweys var pragmatiker, han var även den upptäckte Vygotskij.

Lev Vygotskij - (Alla som går lärarutbildningen på Göteborgs universitet behöver knappast någon närmare beskrivning över Vygotskijs teorier, då vi varje dag fullständigt marineras i det sociokulturella perspektivet) Fokuserar på samtalet mellan människor.
Piaget - Tolkades i Sverige på så sätt att läraren skulle ta ett steg tillbaka och mer figurera som en handledare för eleven. Man talade även om, utifrån Piagets teori, mognad hos eleverna, då man ansåg att hormonella förändringar eller dylikt var orsaken till exempelvis en långsam läsinlärning. Piagets teorier var vad jag förstår populärt under en tid i Sverige men är det inte längre.

Freinet - var fransman och lärare, han är grundaren bakom eget arbete och själutvärdering. Han ansåg att elevernas arbeten inte skulle gömmas undan och sättas in i en pärm utan att man skulle låta andra ta del av det. Han menade att man skulle publicera elevernas arbeten i tidningar, dela ut dem på stan och så vidare.

Bloggen om lärande och pedagogik

Efter lång betänketid har jag kommit fram till att en blogg om lärande och pedagogik är precis det jag vill ha. Jag brinner otroligt för det här ämnet och upplever ofta att de diskussioner som förs i skolan inte räcker till. Bloggen skall alltså bland annat fungera som en ventil och ett stöd för mig i mitt lärande och i min utbildning. Naturligtvis hoppas jag på kommentarer och reflektion från intresserade. Till alla er som förpestats av mina eviga utläggningar om exempelvis sociala konstruktioner i klassrummet, framförallt min kille, frukta inte..... räddningen är här. Fröken Hannas blogg kommer förhoppningvis bidra till att diskussioner om pedagogik minskar dramatiskt, vilket jag tror att många är tacksamma för.